Jag har under några dagar legat som i koma och inte kunnat göra annat än tänka och sova. Så jag tog mig idag i kragen och gick ut bland mina vänner här i studentlogimentet. Vi hade en lugn lördagkväll med lite snack, dricka, musik och bara trevligt umgänge.

Jag fick det jag behövde vilket var något annat att tänka på då min hjärna höll på att sprängas. Jag är en extrem grubblare och fastnar lätt i mina egna tankar och funderingar.

Så just nu känns det hela lite lättare även om jag kommit till insikter jag inte vill komma till. Det är att en kärleksrelation aldrig kommer funka mellan mig och Lena. Det går inte att förklara här utan det är något extremt svårt och komplicerat som gör att sanningen ser ut sån.

Nåt jag hoppas på, kanske inte inom en snar framtid ens men nån dag, är att jag kan skapa en vänskapsrelation med denna underbara person. Men det är ju nåt fruktansvärt svårt då det finns sånna känslor som det finns med i bilden.

Denna insikt är var inte lätt att komma fram till men sanningen ser ut sådan.