Sorg

Idag är en dag av sorg för mig. Jag har under dom senaste dagarna insett saker som gjort att jag och min flickvän inte kan hålla ihop längre. Hela den relationen har ju varit kortvarig men väldigt intensiv. Vartenda sekund jag delat med henne har varit helt underbar. Men det har funnits saker som jag gått och funderat på länge men försökt förtränga undan för att det vi hade kändes så speciellt. Det känns det fortfarande men det känns mer som en utopi än en verklighet nu istället.

För att inte det hela skulle bli ännu svårare i framatiden så var jag ärlig och berättade hur jag kände. Detta fick oss att gå skilda vägar för nu. Med hopp på framtiden. Men som det känns för mig just nu så finns det hinder som gör att det hela inte kommer funka på sikt heller.

Det värsta är ju att jag har sett dessa hinder hela tiden men har haft som en ögonbindel av kärlek som gjort att jag försäkt kämpa och färtränga det jag känt.

Som sagt är jag riktigt ledsen just nu och behöver tid att komma till ro igen. Men man måste försöka ta sig upp och in i vardagen igen. Även om det känns tungt just nu.

Om du Lena läser detta skall du veta att jag tycker du är en helt underbar person men att jag var inte redo för det som jag sprang in i. Jag längtar som sagt till den dag som vi kan se tillbaka på detta med distans och göra det bästa av det då. Vad som än händer.

Nu skall jag sluta babbla och gå och sova. Jag behöver vila nu känns det som.

jag har nu läst det du skriver om o om igen... du sa veta att jag är minst lika ledsen att det blev som det blev,men att det får vara så här... får försöka se det som en erfarenhet rikare. det var ju trots allt helt underbart att få vara en del av ditt liv.

vem vet vad framtiden kan ge oss? har pratat med problemet, vilket säger att det inte finns något att oroa sig för men men... vill bara att du ska veta det.

vill också att du ska veta att jag hoppas att detta som hände var det bästa o att du kommer må bra o vara lycklig! vill ju inget annat... du förtjänar det!

ta hand om dig, så hörs vi säkert av, du e ju trots allt en underbar person som jag har haft privilegiet att lära känna!

kram på dig!

Jo jag antar att du är minst om inte ännu mera ledsen för det som hänt då du inte hade det på känn ens.

Vi är två personer som har mycket att ge varandra och som sagt får framtiden utvisa vad som händer. Men just nu behövs det en brejk för att stanna upp och känna.

Jag känner en lättnad när du säger som du säger men det finns fortfarandra frågetecken att reda ut hos mig. Som nog alltid kommer finnas där. Men tiden kommer berätta mer om detta problem.

Våra vägar kommer nog mötas i framtiden. På ett eller annat sätt. Det är en magkänsla som finns hos mig i alla fall. Det har varit en lärorik tid som har passerat. Jag vet att jag numera måste försöka öppna upp mig mer och försöka få ut det som finns inne i mitt huvud. Nåt som inte alltid varit så själklart.

Vi får se vart det hela lider. Kram!

*kramar om er båda*